Semestervecka

Allting är planerat in i minsta detalj. Blandbanden är inspelade och skidbrallorna ligger noggrannt vikta i väskan intill de putsade glasögon och enochenhalvlitersrödvintetran. Picnincpannkakorna är gräddade och en stor matkasse står välfylld och väntar i köket. Det börjar spritta ordentligt i skidtarmen men först ska jag kasta mig iväg till Götet för att fira mina vänner. Önskar jag kunde ha varit på den tredje vännens kalas men det blir svårt att dela på sig.

Och nu är lokal fixad så det är bara att börja finslipa på mina egna festplaner. Perfekt att åka till Götlaborg och få lite inspiration från partyproffset A.

Hyper

Idag kostade jag på mig ett litet tjoho under sista låten av mitt pass. Vet inte hur det togs emot. Men jag kunde inte riktigt hjälpa det. Ljudet bara flög ur min mun. Fick sådan energi av att köra loket till Ricky den här lunchen och den var tvungen att ta vägen någonstans.

Mest i mitt huvud just nu:
Fixa festlokal som rymmer 30 pers+dansgolv+matplats
Fixa musik - DJ, liveband eller kompis som spelar bra låtar...?
Fixa ungefär femtio 30-årspresenter under året.

Roliga planer:
Torsdag - comeback på innebandyplan...om jobbet tillåter.
Fredag - återse en kär vän över en fika
Lördag - 30-årskalas i Göteborg där jag ska vara en snygg(!) Dracula.
Söndag - torsdag - sälenresa bestående av tuff lårträning, längdåkarutbildning, mycket MAT, after ski, pingisturnering, spelkvällar, bastu med kalla öl, och ja...korv i termos naturligtvis.

Bra just nu:
Adam Tensta - My Cool

Dilemma

Thaimat - ny favvorätt.

Veggo. Först totalt emot. Inget för mig, gud så tråååkigt. Sedan mest skeptisk. Äh, orkar inte, för jobbigt att hitta på vettiga rätter. Sedan lekte jag med tanken. Hm, kanske inte är helt puckat ändå. Och plötsligt köpte jag idén. Ahaa, gott och fräscht. Och flera mummiga recept som inte är krångliga.

I fredags fick jag det bekräftat. Trodde jag var sugen på kött och beställde in en supermör historia som rasade isär bara jag tittade på den. Efter några tuggor tänkte jag på vilken kroppsdel jag egentligen satte tänderna i. Konsistensen. Smaken. Jag lämnade halva biten på tallriken och skrapade i mig så mycket av potatispurén och rödvinsåsen jag kunde. Inte trodde jag Hedinskan skulle backa för en riktig gourmetbit, men jojomensan.

Nu vet jag att restaurangbesöken i fortsättningen ska bestå av fisk eller skaldjur. Men hur blir det i andra sammanhang? Har svårt att se mig byta ut kött i alla lägen.

Låt säga skidbacken? En klassisker är ju termosen med kokt korv. Eller grilla den över öppen eld i ett rökigt och trångt vindskydd medan man surplar nyponsoppa ur en kåsa.

Och middagsbjudningar? Hur långt ska man gå? Informera eller bara mumsa på. Kan ju peta bort delar man vill undvika. I värsta fall kan jag ha en nödbanan i väskan.

Tror jag startar med fegvarianten, börjar försiktigt för mig själv och ökar omfånget allteftersom övertygelsen växer. Men det känns skönt att prata om det här på bloggen. Säga det högt men ändå inte.

Lastgammal

Blev ställd mot väggen igår angående mina laster. Han konstaterade torrt att jag inte har några. Och jag försökte febrilt räkna upp några. Vill ju inte framstå som präktig.

Hm, få se nu, inget röka, okej en bus-snus då och då på fest men det når nog inte upp till en last...ett visst alkoholintag förekommer men långt ifrån en vinare i veckan. Chips då...bortsett från de två påsarna Salta Skruvar jag tryckte i mig på nyårsdagen har jag inte varit sugen på chips de senaste åren. Kaffebröd då. Ja! Där har jag det. En last. Fetlast dessutom. Jag älskar ju kletiga desserter, fruktiga kakor, krämig glass och oanständigt mycket mörk choklad. He he.

Han tittade på mig och sa att jag tränar regelbundet och knappast sätter i mig en vetelängd per dag. Därför räknas det inte. Suck.

Herregud, vilken klämkäck friskustyp jag kände mig som! Nej, mitt nyårslöfte får bli så här - mindre ordning&reda. Fram med megafoner, rockringar och barbord för stagediving - här kommer Bus-Mia!

Behöver jag tillägga att jag just trampat in på mitt trettionde levnadsår.

Förfest hela kvällen

Vilket föredrar man mest? En hemtrevlig och fräsch lagom stor lokal - typ lägenhet - innehållande en samling festsugna, dansanta och intressanta typer man känner sedan tidigare samt ha möjligheten att växla mellan diskussioner om livet i ett lugnt kökshörn och ett och annat höftshakande inslag på dansgolvet till låtar man valt själv.

Eller...ett mörk och smutsig historia med ett golv täckt av glassplitter och hundratals svettiga och smygfisande människor som ömsom häller drinkar över din rygg, ömsom stämplar dig på lilltån med en sylvass klack. En toalettodör som kräver minst ett helrör innanför västen för att undgå reflexmässig kräkning och blaskiga drinkar som gör dig mer nykter och kritisk än go o gla´. Detta senaste spektakel ska du dessutom betala en extra stor slant för att få delta i.

Valet är enkelt. Varför väljer man då så ofta fel?

Tack hörrni för en rolig förfest! Jag sänder en extra tanke till paret som fixade taxi åt hela partygänget och som glömdes kvar på toaletten och kom ut till en mörklagd och låst lya. Sorry.

Bönhörd

Känns som om jag fick min vilja igenom. Underbart! Det är krispigt ute. Och jag är röd om nosen efter en uppgfriskande timmeslång promenad.

Ge mig minusgrader

Jag vill ta en slurk glögg, bita av pepparkakan med blåmögelost och hjortronmarmelad och blicka ut över ett vitt Värmland. Nu. Vill ha kallt. Knaster under skorna. Vit anderdräkt. Grilla-korv-lukt från skorstenarna. Jag vill ha julfrid.

Satte nästan havregrynsgröten i vrångstrupen när jag bläddrade igenom morgontidningen. Plötsligt dök en sanlös förstoring upp - av mig - på förstasidan. En helsida i färdig skjutställning. Det var väl inte riktigt vad som ingick i dealen.

Bäst just nu:

Unchained melody - U2

One - Cash

Lasersnabb

Eftersom jag är tidsoptimist i kubik samt vill klämma in så många saker som möjligt under min lediga tid borde jag inte vara förvånad. Men jag har överträffat mig själv. Samma procedur två dagar i rad dessutom.

Började jobbet halv fyra.
14.55: Kastade i mig lunchen.
15.02: Hoppade in i duschen. Skummade till och med igenom håret men sparade några sekunder på att ta i spraybalsam efteråt.
15.19: Sprang med matlådor och passerkort slängandes runt mig ut till parkeringen.
15.25: rivstartade.
15.29: utan en endaste liten hastighetsöverträdelse landade jag utanför entrén med en bredsladd. Tio minuter - dörr till dörr. Två dagar i rad.

Detta är inget jag rekommenderar. Inget jag är stolt över. Vill snarare utfärda en varning. Ögonryckningarna är tillbaka. Så nu tror folk att jag flörtar hej vilt. Inte bra.

Energikramar

Undrar hur många kramar man får under en vecka? Vet inte om jag överdriver eller om folk uppfattar mig som "hon som kastar sig över första bästa person och delar ut kramar". Men visst är det vårt nya mycket trevliga hälsningsbeteende - en neutral omfamning, en rejäl och kraftfull kram eller bara en lätt kroppstouch med efterföljande ryggdunk. Olika sätt, men visst hälsar de flesta med en kram?

Vi kanske helt enkelt tar tillfället i akt, passar på att roffa åt oss lite kroppskontakt. Eftersom vi annars sköter våra sociala kontakter bakom dataskärmen och med mobiltelefonen blir ju behovet av närhet större när vi väl ses. Eller så är det ett sätt att uppmärksamma den andre. Bekräfta.

Minns inte när jag senast skakade hand med någon. Ett fast handslag och stadig blick känns lite trist. Opersonligt. Distanstagande på något vis. Förutom på jobbet naturligtvis. Det skulle se ut det. Slänga sig runt halsen på klienten nästa gång det är dags för samtal. Nje.

Bäst just nu:
Mitt träningspass börjar ta form. Låtar och rörelser är spikade. Nu återstår att lägga in hela paketet på mp3-spelaren och plugga in. Som tentaplugg - fastän roligare och svettigare.

Kluven själ

Fick just ett tips om en ny glögg - chokladglögg! Spännande men samtidigt hur konstigt som helst. Visst, jag är öppen för förslag, men jag vill nog ändå ha den där gamla vanliga trygga, lite unkna, smaken - bara för att det ska vara så.

För övrigt är jag en kluven själ även på andra områden. Häromdagen bestämde jag mig för att införa en julklappsfri jul. Inget materialistiskt, bara härligt umgänge med knäppa lekar och massa gott att svulla i sig.

Sedan den stunden har jag kommit på mig vid flera tillfällen att tänka 'aah, den passar ju perfekt till pappa i julklapp' och 'den där skulle brorsan gilla' och 'när jag ändå håller på kan jag lika gärna fixa åt de närmaste vännerna också'. Ööh, det känns som om jag inte riktigt var överens med mig själv om det där beslutet, så det är lika bra att häva det. Men jag gör precis som förra året, lovar att försöka på nytt nästa år.

Nästa vecka:
* IKEA-besök - undrar om man ska ta affären i baklänges-ordning för att inte tröttna när man kommer till det roliga pysslet i slutet.
* Julfest I med jobbet - Julfest II kommer veckan därpå
* Vinterbröllop i Tranås - outfiten ligger laddad i garderoben, blått och silver gäller.

Ja, just det, så skulle man jobba lite också.

Gott minne

Ett stort leende spreds över mina läppar när jag tittade på bilder från det syrianska bröllopet som jag fick uppleva i september. Känslan av att stå i en ring tillsammans med tvåhundra gäster och krama varandras händer och försöka trampa takten till de arash-inspirerande tonerna hoppas jag att jag får vara med om fler gånger.


Maffig brud.
Foto: Daniel Johnsson


Brudgummen omgiven av gamla kursare.
Foto: Daniel Johnsson


Färgsprakande klänningar.
Foto: Daniel Johnsson

Endast 300 gäster. Samtidigt på dansgolvet.
Foto: Daniel Johnsson

Stämningshöjare.
Foto: Daniel Johnsson

En svenne som försöker smälta in i gänget.
Foto: Daniel Johnsson

Sjögren

Fick en rysning längs ryggraden och samtidigt en svettattack när jag gick runt och provade kläder idag. Varför måste alla butiker spela samma julskiva varje år - Absolut Christmas och Vikingarnas jul. De borde bannlysas. Jag förstår om Norge och Danmark slår oss i julshopping - de slipper väl lyssna på dessa sorgliga verk.

Blev däremot glad när jag hittade två enkla, snabba och goda fiskrecept. Tänkte dela med mig...i hopp om att kanske få något gott vardagsmattips tillbaka.

Fisk [I]
Tina ett torskblock (lustigt ord förresten). Skär i centimeterstora bitar och lägg i en smord form. Strö över salt. Blanda 1 dl creme fraiche och 1 dl mjölk med 1 msk dijonsenap, 1 msk hackad kapris och 1 dl riven ost. Blanda i 1 msk potatismjöl och häll såsen över fisken. Låt fisken gräddas i ugnen i 225 grader i 15-20 minuter. Servera med ris och grön sparris.

Fisk [II]
Tina ett torskblock och dela i fyra delar och lägg i en smord form. Strö över lite salt. Tina och krama ur 250 g bladspenat (ca 10 spenatklumpar) och blanda med 5-7 st finhackade soltorkade tomater och en pressad vitlöksklyfta och blanda sedan i 2 dl creme fraiche. Bred såsen över fisken och tillaga i ugnen på 225 grader i 35 minuter. Gott med ris och kokta morötter eler sparris.


Bäst just nu:
Ta det lugnt - trots att det är Ken
Columbus - mycket för att det är Kent

Vardagsbekymmer

Här hemma i bubblan Sverige (som F uttrycker det) bekymrar man sig för viktiga saker. Hur man ska ha råd med barhäng helgen innan löning, sin urtrista jobbgarderob, den ständiga kvällsmatsfrågan och hur man ska hinna träna, fixa matlådor och tvätta innan kvällssjobbet. Riktiga vardagsproblem.

Samma dag hör man man om terrordåd, bomber som exploderat på flera ställen i en stad. Många döda. Tyvärr inte så uppseendeväckande i de dagliga nyheterna - förrän idag. Staden är inte vilken anonym stad som helst. Den heter Vanasi och är min kära lagsysters "hemstad" sedan månader tillbaka. Och min bror åker dit om två veckor.

Klumpen i magen växer och jag sväljer några extra gånger. Vad allt är skört. Och varför inser jag det först när mina kära är mitt i händelsen? Sverigebubblan känns genast trygg och behaglig och mina vardagsbekymmer springer skamset och gömmer sig.

På kvällen rapporterar svt från Indien och Varanasi och svägerskans röst strömmar ur högtalarna. Känns så nära. Lugn och behärskad, trots allt. Bilder från förödelsen och porträttbilder kablas ut och jag får återigen blinka och svälja några extra gånger. Blir påmind om vad som betyder något för mig.

Dagens tips:
Var rädda om varandra. Och somna inte som ovänner.

Pilutta dig

Imorgon skulle Astrid Lindgren ha fyllt hundra år. Ändå var hon - under sin tid - mer modern än många av oss andra är - idag. Hon var före sin tid.

Strax efter att svenska kvinnor fick rösträtt skapade Astrid sin första starka, självständiga flicka som trodde på sig själv och gick sin egen väg. Pippi. Hon gjorde det med glimten i ögat och med en stor portion ödmjukhet och värme.

Därefter drällde det in många härliga kvinnliga förebilder -Tjorven, Madicken, Ida, Ronja, Lois, Lotta... Det som Mia Törnblom och company försöker förmedla genom receptböcker och föreläsningar år 2007 gjorde Astrid redan för 80 år sedan - i barnboksformat.

När Astrid utsågs till Årets svensk sa hon "det här är inte klokt, ni har valt mig - en mycket gammal människa som är blind, halvdöv och helgalen, vi måste akta oss för att sprida ut det här."

Humor och kärlek.

Tillklippt

Jag gjorde det, tog bort den. Nu hänger den platt och tjock och ramar in hela härligheten, istället för på varsin sida som två tråkiga gardinlängder.

Jag har blivit med lugg!

Skogsmulle

Ibland är det enkelt att leva. Soft liksom. Och min lediga dag blev precis så ledig som den alltid borde vara. Här är mitt recept:

Börja med att norpa kompisens två små juveler - locka med picnic och bus. Häng i skogen hela dagen och se noga till att plocka fram alla dina barnsliga sidor. Hur kul som helst. Göm er bakom träd och jaga varandra över stock och sten, förvandlas till tjuvar och poliser och släpa småträd och ris över rötter och gyttjepölar för att bygga Kils snyggaste koja. Avsluta, som pricken över i:t, med den klassiska picnicryggsäcken sprängfylld med korvar, bröd, bananer, blåbärssoppa och chokladkakor. Mmm. Skulle barnen orka kan man förslagsvis köra längdhoppstävling på vägen hem. Därefter krypa upp i en den stora fåtöljen med ett barn under varje arm och läsa saga. Ahh.

Känner du dig fortfarande energifylld kan det vara bra med en kvällsaktivitet, så sover du gott sedan. 90 minuters innebandy med snabba, teknikstarka och tempramentsfyllda människor kan få den mest rastlösa att med skakande ben sätta sig i bilen och åka hem - utmattad men med mungiporna långt uppe vid öronen.

Om du läser några sidor ur Snabba cash...zzz.

***
Bäst just nu:
Såg en glimt ur Vi hade i alla fall tur med vädret. Vilken höjdare. Och nu ska det göras en uppföljare.

Våga - vinn

Varför alla dessa ensamtabun? Det finns massor av saker jag tycker om att göra men aldrig skulle drömma om att göra ensam. Gå på bio. På krogen. Restaurang en sen kväll. Resa. Det är så fånigt att inte våga och jag imponeras av de som törs. För hur socialt är det egentligen att sitta tyst i bäckmörker och glo på en filmduk i timmar? Det känns ju inte så viktigt att i ett sånt läge ha någon som backar upp en. Men ändå.

Som nyinflyttad till Göteborg utmanade jag mig själv. Smög in i den röda sammetsalongen och hasade ner i en av fåtöljerna. Bio. Ensam. Pjuu. Kände mig hur stark som helst efteråt och hade till och med en skön stund där inne. Tänkte att det här ska jag göra oftare...som om jag nuförtiden går ensam på bio i Karlstad? Skulle inte tro det.

På kurs i huvudstaden i våras. En bra spelning på ett källarcafé. Mina storstadskompisar skulle inte uppskatta bandet utan hellre prata bort upplevelsen. Nej, bättre då att njuta på egen hand. Visst vågar jag. *suck* Det började bra när jag kom till entrén - felskrivning i tidningen och en helt annan spelning. Men inte ge upp nu. Hittade till slut en pinnstol och ett vingligt bord därinne, lite vid sidan om soffgrupperingarna och de tuffa gängen. Fem minuter tog det innan en av bandmedlemmarna kom fram för att be mig om hjälp med att flytta möbler och dra kablar. "För du arbetar väl här?" Flera timmar senare lämnade jag lokalen lyrisk och med en varm känsla i magen av bra musik.

I helgen var det dags igen - i hemstaden. Utmaningen, den kom av sig själv. När väninnorna - som jag knappt pratat med under kvällen på grund av alla stopp vid kända ansikten - ville lämna lokalen bestämde jag mig för att stanna. Ensam. Gaa. Jag intalade mig att jag enkelt kunde kila ner för trappan och hämta ut jackan och dra om det kändes läskigt. Men jag skulle i alla fall testa.

Gissa vem som hade sönderdansade fötter och kravlade sig ut sist från nattkubbsdelen tio över två?

***
Bäst just nu [I]:
Precis när jag läst ut Läckbergs böcker börjar filmatiseringen av dessa sändas i SVT, nu på fredag. Tajming.

Bäst just nu [II]:
Michael Nyqvist ska spela journalisten Mikael Blomkvist vid filminspelningen av Stieg Larssons trilogi. Här ska plöjas sista delen.

Brysselsteget

Helt plötsligt förvandlades mitt musikintresse från att välja låt efter humör och önskad stämning till att räkna bpm och uppfinna häftiga rörelser. Hjärnan jobbar för högvarv. På jobbet smyger jag upp armarna så snart jag blir ensam och testar snygga poser och vardagsrumsgolvet hemma har förvandlats till rena jympagolvet. Med powerwalkare och hundrastare som publik utanför fönstret studsar jag fram och tillbaka för att hitta de rätta movsen. Håller jag på att fastna i friskisträsket?

***
Bäst just nu:
Kent - Ingenting...uppvärmning
Killers - Read my mind...uppvärmning
Annika Norlin - Sanningsdan...uppvärmning
Sahara Hotnights - Visit to Vienna...nu är man nog snart varm
Nelly Furtado - Say it right...tänker mig en och annan planka och några situps kanske.
Justin Timberlake - Sexyback...styrka
Danny - Only you...kondition
David Guetta - Love is gone...kondition
Infernal - From Paris to Berlin...nu jäklar ska det skuttas
Fergie - Big girls don´t cry...nedvarvning
Julee Cruise - Fallin...avslappning

...pju, det var svettigt!

Att trycka på paus

Återförenade efter ett år. Här ska babblas!


...och bubblas!

Jaccuzin var inte riktigt så här spegelblank.

Lyx att slippa spackla sig på tre dagar.

För att undvika liggsår mellan knådningarna rullade vi över på mage emellanåt och läste några deckarsidor. Testade även morgonens avslappning. Den gick så där. Kanske hade det att göra med de nygräddade våfflorna som jag precis tryckt i mig till frukost.

***

Bäst just nu [I]:

Camilla Läckberg. Olycksfågeln gör att jag längtar efter att få krypa ner.

Bäst just nu [II]:

Vänninan som messar om att hon köpt biljett till kentkonserten åt mig. I november kliver de upp. Jippii!

Balsam för själen

Sköldpaddan

Igår lekte jag med min nyfunna vän hela dag. Han och hans mamma kom på morgonen med färska frallor. T satt i mitt knä och jollrade med sitt sneda charmörleende. Vi satt säkert så i flera timmar. Jag knäppte minst hundra kort bara för att fånga leendet. Och då är han inte ens min bebis. Sen passade jag på att sniffa honom i nacken och känna hur en nykläckt krabat med livet framför sig luktar. Kan man få en bättre start på dagen? Mmm.

Efter vår traditionella shopping-, lunch- och fikadag på stan, med en barnvagn som tillskott, avslutade jag med en tuff comeback på innebandyplanen. Lokalen var visserligen som ett dunkelt vardagsrum med dålig syretillförsel och backhanden satt inte riktigt där den brukar. Men hur roligt som helst! Särskilt upplyftande var det att göra tunnel på sista backen rakt i mål. Backen var pappa. He he. Det bådar gott inför kommande torsdagar.

Nu känns det befogat i både rygg och ben att åka iväg på tre dagars spa. De närmaste dagarna kommer jag på sin höjd hasa runt - iklädd vit badrock och vita frottétofflor - mellan fruktkorgen, massagebänken och bubbelpoolen. Men det är också allt. Aaah. Trevlig helg. Nu ska jag spaa mig.