Somliga tycker att jag är kass på att uppdatera. Jag är beredd att hålla med.
Men hur kul är det egentligen att skriva om det två veckor långa informationsprojektet jag blev inryckt i på jobbet. Och om tjänsten jag sökte. Och om det sexton timmar långa arbetspasset häromdagen - utan mat. Och om den gamla vännen jag sprang in i förra veckan som jag inte träffat på åtta år och som jag drack vin med i solskenet på en uteservering igår och fick en rejäl uppdatering. Och om sprudlande vårkänslor och dejter. Och härliga inlinesturer längst med grönskande ängar till en ljudmatta av fågelsång och toner från Säkert?
Ja, det är ju i princip hur intressant som helst. Men vem skriver om sådant när vårsolen tittar fram och världen är full av roliga inslag - inte jag.
Naturligtvis vore det även på sin plats att ge några snaskiga detaljer från mitt kalas, meeen. Nu har jag inga bilder därifrån eftersom jag var fullt upptagen med att njuta av alla vänner som var på plats. Så i väntan på att mina kära gäster ska förse mig med en gedigen dokumentation av kvällen så lägger jag ut bilder från en helg i april istället. Från mitt absoluta favvoställe. Strömstad.
Ett försök till konstverk.
Underbar tvåsamhet.
Den där till vänster kan nog behöva sola nosen lite.
Patrull Hedin/Kanu
Min kära lagsyster.
