Gott minne

Ett stort leende spreds över mina läppar när jag tittade på bilder från det syrianska bröllopet som jag fick uppleva i september. Känslan av att stå i en ring tillsammans med tvåhundra gäster och krama varandras händer och försöka trampa takten till de arash-inspirerande tonerna hoppas jag att jag får vara med om fler gånger.


Maffig brud.
Foto: Daniel Johnsson


Brudgummen omgiven av gamla kursare.
Foto: Daniel Johnsson


Färgsprakande klänningar.
Foto: Daniel Johnsson

Endast 300 gäster. Samtidigt på dansgolvet.
Foto: Daniel Johnsson

Stämningshöjare.
Foto: Daniel Johnsson

En svenne som försöker smälta in i gänget.
Foto: Daniel Johnsson

Sjögren

Fick en rysning längs ryggraden och samtidigt en svettattack när jag gick runt och provade kläder idag. Varför måste alla butiker spela samma julskiva varje år - Absolut Christmas och Vikingarnas jul. De borde bannlysas. Jag förstår om Norge och Danmark slår oss i julshopping - de slipper väl lyssna på dessa sorgliga verk.

Blev däremot glad när jag hittade två enkla, snabba och goda fiskrecept. Tänkte dela med mig...i hopp om att kanske få något gott vardagsmattips tillbaka.

Fisk [I]
Tina ett torskblock (lustigt ord förresten). Skär i centimeterstora bitar och lägg i en smord form. Strö över salt. Blanda 1 dl creme fraiche och 1 dl mjölk med 1 msk dijonsenap, 1 msk hackad kapris och 1 dl riven ost. Blanda i 1 msk potatismjöl och häll såsen över fisken. Låt fisken gräddas i ugnen i 225 grader i 15-20 minuter. Servera med ris och grön sparris.

Fisk [II]
Tina ett torskblock och dela i fyra delar och lägg i en smord form. Strö över lite salt. Tina och krama ur 250 g bladspenat (ca 10 spenatklumpar) och blanda med 5-7 st finhackade soltorkade tomater och en pressad vitlöksklyfta och blanda sedan i 2 dl creme fraiche. Bred såsen över fisken och tillaga i ugnen på 225 grader i 35 minuter. Gott med ris och kokta morötter eler sparris.


Bäst just nu:
Ta det lugnt - trots att det är Ken
Columbus - mycket för att det är Kent

Vardagsbekymmer

Här hemma i bubblan Sverige (som F uttrycker det) bekymrar man sig för viktiga saker. Hur man ska ha råd med barhäng helgen innan löning, sin urtrista jobbgarderob, den ständiga kvällsmatsfrågan och hur man ska hinna träna, fixa matlådor och tvätta innan kvällssjobbet. Riktiga vardagsproblem.

Samma dag hör man man om terrordåd, bomber som exploderat på flera ställen i en stad. Många döda. Tyvärr inte så uppseendeväckande i de dagliga nyheterna - förrän idag. Staden är inte vilken anonym stad som helst. Den heter Vanasi och är min kära lagsysters "hemstad" sedan månader tillbaka. Och min bror åker dit om två veckor.

Klumpen i magen växer och jag sväljer några extra gånger. Vad allt är skört. Och varför inser jag det först när mina kära är mitt i händelsen? Sverigebubblan känns genast trygg och behaglig och mina vardagsbekymmer springer skamset och gömmer sig.

På kvällen rapporterar svt från Indien och Varanasi och svägerskans röst strömmar ur högtalarna. Känns så nära. Lugn och behärskad, trots allt. Bilder från förödelsen och porträttbilder kablas ut och jag får återigen blinka och svälja några extra gånger. Blir påmind om vad som betyder något för mig.

Dagens tips:
Var rädda om varandra. Och somna inte som ovänner.

Pilutta dig

Imorgon skulle Astrid Lindgren ha fyllt hundra år. Ändå var hon - under sin tid - mer modern än många av oss andra är - idag. Hon var före sin tid.

Strax efter att svenska kvinnor fick rösträtt skapade Astrid sin första starka, självständiga flicka som trodde på sig själv och gick sin egen väg. Pippi. Hon gjorde det med glimten i ögat och med en stor portion ödmjukhet och värme.

Därefter drällde det in många härliga kvinnliga förebilder -Tjorven, Madicken, Ida, Ronja, Lois, Lotta... Det som Mia Törnblom och company försöker förmedla genom receptböcker och föreläsningar år 2007 gjorde Astrid redan för 80 år sedan - i barnboksformat.

När Astrid utsågs till Årets svensk sa hon "det här är inte klokt, ni har valt mig - en mycket gammal människa som är blind, halvdöv och helgalen, vi måste akta oss för att sprida ut det här."

Humor och kärlek.

Tillklippt

Jag gjorde det, tog bort den. Nu hänger den platt och tjock och ramar in hela härligheten, istället för på varsin sida som två tråkiga gardinlängder.

Jag har blivit med lugg!

Skogsmulle

Ibland är det enkelt att leva. Soft liksom. Och min lediga dag blev precis så ledig som den alltid borde vara. Här är mitt recept:

Börja med att norpa kompisens två små juveler - locka med picnic och bus. Häng i skogen hela dagen och se noga till att plocka fram alla dina barnsliga sidor. Hur kul som helst. Göm er bakom träd och jaga varandra över stock och sten, förvandlas till tjuvar och poliser och släpa småträd och ris över rötter och gyttjepölar för att bygga Kils snyggaste koja. Avsluta, som pricken över i:t, med den klassiska picnicryggsäcken sprängfylld med korvar, bröd, bananer, blåbärssoppa och chokladkakor. Mmm. Skulle barnen orka kan man förslagsvis köra längdhoppstävling på vägen hem. Därefter krypa upp i en den stora fåtöljen med ett barn under varje arm och läsa saga. Ahh.

Känner du dig fortfarande energifylld kan det vara bra med en kvällsaktivitet, så sover du gott sedan. 90 minuters innebandy med snabba, teknikstarka och tempramentsfyllda människor kan få den mest rastlösa att med skakande ben sätta sig i bilen och åka hem - utmattad men med mungiporna långt uppe vid öronen.

Om du läser några sidor ur Snabba cash...zzz.

***
Bäst just nu:
Såg en glimt ur Vi hade i alla fall tur med vädret. Vilken höjdare. Och nu ska det göras en uppföljare.