Vardagsbekymmer

Här hemma i bubblan Sverige (som F uttrycker det) bekymrar man sig för viktiga saker. Hur man ska ha råd med barhäng helgen innan löning, sin urtrista jobbgarderob, den ständiga kvällsmatsfrågan och hur man ska hinna träna, fixa matlådor och tvätta innan kvällssjobbet. Riktiga vardagsproblem.

Samma dag hör man man om terrordåd, bomber som exploderat på flera ställen i en stad. Många döda. Tyvärr inte så uppseendeväckande i de dagliga nyheterna - förrän idag. Staden är inte vilken anonym stad som helst. Den heter Vanasi och är min kära lagsysters "hemstad" sedan månader tillbaka. Och min bror åker dit om två veckor.

Klumpen i magen växer och jag sväljer några extra gånger. Vad allt är skört. Och varför inser jag det först när mina kära är mitt i händelsen? Sverigebubblan känns genast trygg och behaglig och mina vardagsbekymmer springer skamset och gömmer sig.

På kvällen rapporterar svt från Indien och Varanasi och svägerskans röst strömmar ur högtalarna. Känns så nära. Lugn och behärskad, trots allt. Bilder från förödelsen och porträttbilder kablas ut och jag får återigen blinka och svälja några extra gånger. Blir påmind om vad som betyder något för mig.

Dagens tips:
Var rädda om varandra. Och somna inte som ovänner.