Huvudbry

Jag tänker på mat två gånger i timmen. Blir hungrig var tredje. Äter rejält. Tre mål och flera mellanmål varje dag. Till och med nära och kära tar med nödbananer till mig. Just in cases. Middagen planerar jag vid frukosten. På jobbet pikar de mina många och små födoburkar. Och jag myser till Anna Skipper och hennes hiskeliga nyttodrinkar. Tänk vad roligt att få analysera någons veckokäk och komma med matiga tips och tricks.

Ibland undrar jag om jag är matmissbrukare. Eller bara har rediga matvanor.

Bäst just nu I: spontant besök från Sveriges framsida.
Bäst just nu II: att lagsystern kommit tillbaka till den mobila världen.

En milstolpe

Det kändes riktigt spännande att vakna i morse. Lite som på julafton när jag var liten och hoppade upp lite tidigare än vanligt för att titta vad som hänt i julstrumpan. Idag hoppade jag piggt och glatt upp, med bara sex timmars sömn i kroppen, och slog på teven omedelbart. Blev glad när beskedet kablades ut och cyklade sedan till jobbet med ett glädjepirr i magen. Faktiskt.

Vi har just fått uppleva ett historisk ögonblick, en milstolpe. Välkommen till makten Obama! Och vilket segertal sen. Han har nog en eller två retoriker till hands gissar jag.

Stålfarfar

Idag plingade det till i min mobil. Ett sms från farfar, Ragnar, som undrade hur jag har det. Igår kom ett meddelande till mitt hotmailkonto, från Ragge. Ragge är 89 år. Och så cool.

Förmaningar och tips

* Kom hem i god tid innan skymning - det blir ordentligt kolsvart snabbt så du hittar inte hem.
* Vistas inte på platser med stora folksamlingar.
* Vistas inte på ödsliga platser.
* Stanna inte längs vägen om någon behöver hjälp - det kan vara vägpirater.
* Ha tålamod - bussen kommer snart, om en timme eller kanske fyra...
* Lär dig sitta dubbelvikt över ett hål i marken - trots sönderstagedivade knän - för att uträtta behov.

Packa ner: pannlampa, hatt, myggnät, malariatabletter som du kan bli paranoid av, långärmad tröja och byxa och en låtsasplånbok till tjuven.

Packa inte ner: smycken, klocka, kamera, i-pod, mobiltelefon...och för mycket saker.

Liiite udda resetips inför min kommande resa. Och i det här landet ska jag våga spendera två veckor av mitt liv... Som jag längtar! Kenya - here we come.

Pluspoäng

Här kommer en statusrapport - en glimt av hur livet känns just nu:

Vänner&Familj: +
Kärlek: +
Jobb: +/-
Pengar: -
Motion: -
Fest: -
Resa: +
Mat: +

Slutbetyg: +

Dubbelt upp

Hon gifte sig. En av mina närmaste. Käraste. Goaste. Som jag dessutom hade hur mycket spektakel som helst att fixa till i samband med ett, låt säga, bröllop. Men nej då. Det romantiska ögonblicket gick av stapeln när jag som minst anade. Medan jag svullade pizza i en soffa långt borta lästes winnerbäckstexter upp och det byttes lovord och kyssar hej vilt. På en brygga vid en spegelblank damm mitt i paradiset bortanför den gyttjiga traktorkörda landsvägen. Galet vackert.

Jag fick minsann veta dagen efter, genom en tidningsannons på väg till hennes trettioårskalas. De blåste oss på svensexa, möhippa, utfrågningar, tal, ja rubbet. Men jäklar vilken fest det blev!

Bildsommar

Sommarmidag i skuggan med barndomspärlorna. Rabarberpajen var smarrigast.


Körsbärsflört?


Godingar.


Träningsabstinens under C:s möhippa.

Klick-klack och klänningstvång under Sex and the City-kvällen.

Vid trettio års ålder körde jag båt för första gången.

Tubtur.

Grym kväll.

De fyra pinglorna i sitt esse.

Det har picnicats en del.

Festivalpolare.

Framtida kenyakamrat.

Moi.

Veggoburgare blir kanon på engångsgrill.

Luftgitarrkramp i fingrarna och nackspärr efter headbanging.

Rosé - sommarens dryck.

Laddad för picniclunch.

Rogivande recept

Efter fyra uppvilande veckor utan klocka på armen börjar jag härmed ett nytt arbetsliv. För att behålla det lugn som infann sig under ledigheten har jag tagit fram följande recept:
* Upp och hoppa en kvart tidigare på morgonen. Hinner läsa några längre artiklar i morgontidningen, bränner mig inte på gröten och kan komma en minut innan start istället för en minut efter. Mycket uppskattat.
* Privata mobilen avstängd under arbetstid. Är det något viktigt går det ju att nå mig via huvudnumret, kan nog alla vid det här laget.
* Ta lugna, korta steg i korridorerna. Jag har ju faktiskt månadslön.
* Mp3-spelaren som isolering. Ibland blir ringsignalerna för många, barnskriken i receptionen för gälla och kollegorna för sociala.
* Göra minst en rolig sak varje dag. Behöver inte vara så pretantiöst - kan räcka med en skön känsla, gå på ett jobbigt träningspass, upptäcka en riktigt bra låt, skratta hysteriskt eller bara få hänga med mina närmast sörjande.

Intressant att se hur länge detta ambitiösa försök varar.

Morgonstund har guld i mun

"Du ser trött ut idag."

Okej. Jaha. Vad bra att jag fick veta. Om jag nu - trots allt - hade känt mig pigg när jag satte mig till rätta framför skärmen och loggade in fem i åtta på morgonen, så skulle det lilla piggelinfragmentet i så fall ha flytt sin kos. Jag undrar, vad vill man uppnå med detta uttalande? Det finns SÅ många sätt att bekräfta en människa på, så varför välja det störigaste?

Bäst just nu: Auld lang syne och How deep is your love

Smaskiga somriga planer att invänta...

- Jag och lagsystern jobbar upp ungdomspoängen och beger oss till Arvikafestivalen för att kolla in Kent, Robyn och Räisänen.
- Vi blir ett glatt gäng som med picnickorg och rödrutig duk hälsar Winnerbäck välkommen till Ransäter.
- Har man förmånen att ha en gotländsk väninna ska man banne mig uppleva Gotland och idyllen Ljugarn när det är som bäst. En cykeltur runt ön och krogkväll mitt under härliga juli.
- galna trettioårsfester, bröllop och dop
- aktivitetsdag i Karlstad för Annica och mig - kajak, friskis, båt- och cykeltur, massage och kanske ett glas rosé på en uteservering som avslutning.
- spontant och utan förvarning hade jag plötsligt bokat biljetter till Coldplay. Så dit blir det också en tur.
- en västkustweekend i favvostugan på ön.
- jag misstänker att jag även i år kommer få svårt att hålla mig borta från Sommarplaza.
- tack vare min unga och fantastiska mamma får hela familjen fira hennes födelsedag i Valencia och Alicante.
- spontana utflykter, beachvolley, inlinestur till Munkfors, tubtur efter båt...

...hur ska jag hinna arbeta i sommar?

Energisk feedback

En plats för energi. Idag hittade jag mitt nya mentala rum i en liten träig platå på en gräsmatta i Mariebergsskogen. Iklädd blått och rött omringades jag av en folksvärm som ville hoppa till sig lite inför sommaren ihop med en nyvaknad, nykissad och lätt nervig ledare med nödbananen och limevattnet på tyggt avstånd från podiet.

Eftersom jag under terminen mest har skuttat runt till Ricky Martin i en murrig och svettig skolgympalokal ihop med 25 andra blev det ett häftigt uppvaknande när jag plötsligt insåg att det var jag - me - moi - som skulle ligga på podiet under bar himmel och göra juckrörelser och skrika glada tillrop till 150 motionärer. Med en lätt fladdrande känsla i magtrakten satte jag foten på scenen, klev upp och knäppte på mikrofonen.

Men detta, mina vänner, kan jag rekommendera alla att testa. Vilken kick! Jag är säker på att det botar det mesta - depression, olycklig kärlek, hängbuk, en sovstinn hjärna efter ett tufft nattarbetspass, PMS-besvär, tja, i princip vad som helst.

Att stå där uppe och blicka ut över kanske 150 ansikten som lyhört väntar på att följa din nästa rörelse (det gäller att det inte kliar på fel ställe), en orange sol som hänger lågt på himlen och lyser behagligt i ansiktet samtidigt som en mild vind får håret att fladdra och att få skutta runt i samma rörelsemönster tillsammans med många andra till tonerna av fågelsång, måsskri, vattenkluck och energifylld musik. Wow. Jag tror det är sådant som kallas livskvalitet.

Mentala rummet

Somliga tycker att jag är kass på att uppdatera. Jag är beredd att hålla med.

Men hur kul är det egentligen att skriva om det två veckor långa informationsprojektet jag blev inryckt i på jobbet. Och om tjänsten jag sökte. Och om det sexton timmar långa arbetspasset häromdagen - utan mat. Och om den gamla vännen jag sprang in i förra veckan som jag inte träffat på åtta år och som jag drack vin med i solskenet på en uteservering igår och fick en rejäl uppdatering. Och om sprudlande vårkänslor och dejter. Och härliga inlinesturer längst med grönskande ängar till en ljudmatta av fågelsång och toner från Säkert?

Ja, det är ju i princip hur intressant som helst. Men vem skriver om sådant när vårsolen tittar fram och världen är full av roliga inslag - inte jag.

Naturligtvis vore det även på sin plats att ge några snaskiga detaljer från mitt kalas, meeen. Nu har jag inga bilder därifrån eftersom jag var fullt upptagen med att njuta av alla vänner som var på plats. Så i väntan på att mina kära gäster ska förse mig med en gedigen dokumentation av kvällen så lägger jag ut bilder från en helg i april istället. Från mitt absoluta favvoställe. Strömstad.

Ett försök till konstverk.


Underbar tvåsamhet.


Den där till vänster kan nog behöva sola nosen lite.

Patrull Hedin/Kanu

Min kära lagsyster.

Smidighetsministern. Blott 51 år.

Bra sätt att avreagrea sig på.

Mitt mentala rum. Öddö.

Överraskning utan kontroll

Jag kan inte göra annat än att gnugga händerna och flina stort. Om två - endast TVÅ - dagar kommer jag få träffa alla mina härliga vänner. Och det handlar inte om att ses över en snabbfika på stan och sen dra vidare. Nej, jag kommer få mingla runt och njuta av alla dessa fantastiska människor i många timmar.

Mellan klockan fem på eftermiddagen till sen timma, iklädd en partystass som jag hittade med hjälp av shoppingproffset M och ett par ursnygga blå pumps, kommer jag gå runt och bara mysa. Jag kommer förmodligen tappa rösten flera gånger om, spilla rödvin och vricka fötterna i ett stagedivinghopp mellan djupa samtal, glada tillrop och rockringsdans. Men det gör inget, för jag är ju bland mina vänner. Ingen skulle väl använda mina felsteg emot mig. Inte skulle väl någon ta upp det vid nästa tillställning eller påminna mig om det flera år senare...eller ja, förresten, det är ju precis vad de skulle göra. Skärpning, Maria, inga snedsteg på lördag.

Har inte känt mig så här sprallig på länge. Och samtidigt lite orolig för att inte hinna få lika mycket kvalitetstid med alla.

Som grädde på moset damp det ner ett kuvert hemma i lägenheten igår. Handskrivet. "Till Mia." Få personer kallar mig Mia. Det kan vara en ledtråd. Poststämplat uppe i Umeå. Kan vara ett försök att vilseleda. Avsändare "två hemliga och självinbjudna gäster". Vilka är dessa? Några jag glömt? Några som vet hur mycket jag älskar överraskningar? Några som vet att jag trots det har ett kontrollbehov? Dessa två blir i alla fall gäst nummer 49 och 50.

Jag är sjukt nyfiken!

Ett livs levande recept

Gör en bottenredning med Sex & the City, hyvla ner lite Grey´s Anatomy och tillsätt därefter en stor näve Anna Pihl. Toppa med finhackad Mia&Klara. Låt dig väl smakas av en känslomässigt tung och aningen mäktig portion av dramat The Life of MariaH.

Fulsömn

En helg har just passerat.
In på pluskontot gick fredagens efterjobb-mingel, den högst oväntade myskvällen med kära lagsystern, mitt engagemang för en utsatt tjej, molkombrödernas skräll mot Carola och söndagsmötet med paret från Ulvsbygatan och tjejerna på Manhattan.
På minuskontot noteras för många arbetstimmar, för lite luft, ljus och muskulära utmaningar. Lägg till den avbokade Anna-träffen och mat- och sovklockans ringande för döva öron de senaste dygnen.

Om en halvtimme börjar en ny vecka. Ny dag. Nya möjligheter. Tills dess vill jag tänka på en riktig batteriladdare: sälenresan


Helt okej utsikt från sovrummet.



Picnic i det vita.



Glädjepirr i magen efter första åket.

8 km i längskidspåret med fotopaus i tjock dimma.

Kompisar från förr

Vissa möten blir härligt avspända. Och lustiga. Sprang på en gammal vän från moppegängstiden igår kväll. Såg honom senast för två år sedan. Igår hade vi knappt utbytt de viktigaste artighetsfraserna förrän han berättade att han fått hem nya garderober som skulle monteras. Idag ringde han. Jag beordrade honom att koka pasta till en hungrig mage och var där på fem minuter. En snabblunch och snabbfika senare stod vi där bland ikeadelar, skruvar och plugg. Visst hann vi med lite skåreskvaller och uppdateringar mellan hamrandet men mest stretade vi på och försökte vända väggar och bottenplattor rätt. Efter tre timmar svischade jag vidare. Härligt med barndomsvänner. Och ett härligt sätt att umgås på.

Semestervecka

Allting är planerat in i minsta detalj. Blandbanden är inspelade och skidbrallorna ligger noggrannt vikta i väskan intill de putsade glasögon och enochenhalvlitersrödvintetran. Picnincpannkakorna är gräddade och en stor matkasse står välfylld och väntar i köket. Det börjar spritta ordentligt i skidtarmen men först ska jag kasta mig iväg till Götet för att fira mina vänner. Önskar jag kunde ha varit på den tredje vännens kalas men det blir svårt att dela på sig.

Och nu är lokal fixad så det är bara att börja finslipa på mina egna festplaner. Perfekt att åka till Götlaborg och få lite inspiration från partyproffset A.

Hyper

Idag kostade jag på mig ett litet tjoho under sista låten av mitt pass. Vet inte hur det togs emot. Men jag kunde inte riktigt hjälpa det. Ljudet bara flög ur min mun. Fick sådan energi av att köra loket till Ricky den här lunchen och den var tvungen att ta vägen någonstans.

Mest i mitt huvud just nu:
Fixa festlokal som rymmer 30 pers+dansgolv+matplats
Fixa musik - DJ, liveband eller kompis som spelar bra låtar...?
Fixa ungefär femtio 30-årspresenter under året.

Roliga planer:
Torsdag - comeback på innebandyplan...om jobbet tillåter.
Fredag - återse en kär vän över en fika
Lördag - 30-årskalas i Göteborg där jag ska vara en snygg(!) Dracula.
Söndag - torsdag - sälenresa bestående av tuff lårträning, längdåkarutbildning, mycket MAT, after ski, pingisturnering, spelkvällar, bastu med kalla öl, och ja...korv i termos naturligtvis.

Bra just nu:
Adam Tensta - My Cool

Dilemma

Thaimat - ny favvorätt.

Veggo. Först totalt emot. Inget för mig, gud så tråååkigt. Sedan mest skeptisk. Äh, orkar inte, för jobbigt att hitta på vettiga rätter. Sedan lekte jag med tanken. Hm, kanske inte är helt puckat ändå. Och plötsligt köpte jag idén. Ahaa, gott och fräscht. Och flera mummiga recept som inte är krångliga.

I fredags fick jag det bekräftat. Trodde jag var sugen på kött och beställde in en supermör historia som rasade isär bara jag tittade på den. Efter några tuggor tänkte jag på vilken kroppsdel jag egentligen satte tänderna i. Konsistensen. Smaken. Jag lämnade halva biten på tallriken och skrapade i mig så mycket av potatispurén och rödvinsåsen jag kunde. Inte trodde jag Hedinskan skulle backa för en riktig gourmetbit, men jojomensan.

Nu vet jag att restaurangbesöken i fortsättningen ska bestå av fisk eller skaldjur. Men hur blir det i andra sammanhang? Har svårt att se mig byta ut kött i alla lägen.

Låt säga skidbacken? En klassisker är ju termosen med kokt korv. Eller grilla den över öppen eld i ett rökigt och trångt vindskydd medan man surplar nyponsoppa ur en kåsa.

Och middagsbjudningar? Hur långt ska man gå? Informera eller bara mumsa på. Kan ju peta bort delar man vill undvika. I värsta fall kan jag ha en nödbanan i väskan.

Tror jag startar med fegvarianten, börjar försiktigt för mig själv och ökar omfånget allteftersom övertygelsen växer. Men det känns skönt att prata om det här på bloggen. Säga det högt men ändå inte.

Lastgammal

Blev ställd mot väggen igår angående mina laster. Han konstaterade torrt att jag inte har några. Och jag försökte febrilt räkna upp några. Vill ju inte framstå som präktig.

Hm, få se nu, inget röka, okej en bus-snus då och då på fest men det når nog inte upp till en last...ett visst alkoholintag förekommer men långt ifrån en vinare i veckan. Chips då...bortsett från de två påsarna Salta Skruvar jag tryckte i mig på nyårsdagen har jag inte varit sugen på chips de senaste åren. Kaffebröd då. Ja! Där har jag det. En last. Fetlast dessutom. Jag älskar ju kletiga desserter, fruktiga kakor, krämig glass och oanständigt mycket mörk choklad. He he.

Han tittade på mig och sa att jag tränar regelbundet och knappast sätter i mig en vetelängd per dag. Därför räknas det inte. Suck.

Herregud, vilken klämkäck friskustyp jag kände mig som! Nej, mitt nyårslöfte får bli så här - mindre ordning&reda. Fram med megafoner, rockringar och barbord för stagediving - här kommer Bus-Mia!

Behöver jag tillägga att jag just trampat in på mitt trettionde levnadsår.